Det finns
mycket här i världen som stör ens sinnesfrid och som oroar, plågar och tär:
pandemin, klimatkrisen, flyktingkrisen, svälten, krigen, för att nämna några
orosmoment. Lägg därtill alla personliga problem och bekymmer som gnager.
Det finns en
sak som nästan får mig att glömma eländet i världen och min oro för stort och
smått: att sjunga i kör.
Länge hade
jag drömt om att börja sjunga i kör, men inte vågat ta steget och anmäla mig
till en arbiskör. En höst läste jag i arbiskatalogen om kursen Kör för alla,
som verkade vara kravlös och rolig. Mottot löd: alla kan sjunga. Jag anmälde
mig. Deltagarna utgjorde en salig blandning, både unga och gamla sjöng av
hjärtans lust ledda av en entusiastisk och tillåtande dirigent.
Ett par somrar
deltog jag i Sommarkören, en löst sammansatt kör bestående både av vana sångare
och nybörjare som jag. Kören övade några gånger och höll sedan en välbesökt
konsert i Svenska gården. Jag fick blodad tand och ville sjunga mera. Det var
så roligt!
Jag tog ännu
ett steg och gick med i en anrik kör, som verkat sedan 1975, också i arbis
regi.
Visst kändes
det nervöst i början och jag tvivlade på min förmåga. Hur skulle det gå, jag
som inte kunde läsa noter? Attityden hos de garvade körmedlemmarna var välkomnande
och vänlig och gjorde att jag kunde slappna av och ge mig hän åt sången.
Vad händer
när man sjunger? Man måste vara koncentrerad, vilket gör att man släpper allt
annat som upptar tankarna och ägnar uppmärksamheten åt dirigenten och stämman
man sjunger i. Med andra ord; att sjunga i kör är terapeutiskt, som all
skapande verksamhet som kräver koncentration.
Att skapa
någonting av en så personlig sak som den egna rösten tillsammans med andras
röster, att låta rösterna smälta samman – det är körsjungandets innersta väsen.
Man är en del i en större gemenskap, man bidrar till helheten, om än så lite.
Och det är just gemenskapen, samarbetet och samvaron som gör körsångarna så
gott. Enligt forskning vid Helsingfors universitet har körsång positiva
effekter, särskilt för äldre. De kognitiva färdigheterna kan upprätthållas
genom att musicera, också genom att sjunga i kör.
Minnesvärda
för mig blev de två julkonserterna kören höll i kyrkan före jul. Jag älskar att
sjunga julsånger om stjärnan som lyser klar och om Jesusbarnet i krubban,
fastän jag inte är religiös. I övrigt gillar jag jazzigare tongångar, även om
rytm och frasering är en utmaning för mig som är en glad amatör. Jag brukar
lyssna på och följa de mera rutinerade sångarna som står bredvid mig när vi sjunger.
Körsång är
ett kitt som förenar människor, ett betydelsefullt kitt i en minoritet. Tänk,
så många körer det finns i Svenskfinland, bara i Jakobstad finns det åtminstone
ett tiotal. Tyvärr tycks det vara svårt att rekrytera yngre sångare;
medelåldern är ganska hög i många av körerna.
Vilken kör
jag sjunger i? Tonfallet. Vilken stämma? Jag är alt.
