måndag 14 januari 2013

Mannen är norm


 

Vi är många, vi är hälften och ändå är det så få av oss kvinnor som är proffsidrottare, kunde vi läsa i bladet för en tid sedan. Än sen? Är det ett problem att färre kvinnor än män viger sitt liv åt idrotten?

Jämlikhet mellan könen tycks innebära att kvinnor ska få ägna sig åt aktiviteter som anses typiskt manliga. Det finns många exempel på det. Flickor spelar ishockey, sparkar boll, boxas mm. En flicka som ger sig in på en manlig yrkesbana blir uppmärksammad och man tycker att hon är tuff och beundransvärd. Tidningarna skriver uppskattande artiklar om flickor som blir truckförare, unga kvinnor som gör militärtjänst och tjejer som är bilintresserade. Kanske är sådant som män gör roligare än sådant som kvinnor av hävd gör. Många tycker uppenbarligen så och värderar också s.k. manliga sysslor högre.

Män som ägnar sig åt typiskt kvinnliga göromål anses däremot inte vara särskilt tuffa. Tvärtom. En ung man som tycker om att brodera, en kille som tränar konståkning eller en pojke som utbildar sig till barnmorska (ett nog så tufft yrke!) anses omanlig. Om en man håller på med sådant som kvinnor alltid har gjort utmärker han sig ofta genom att bli extra skicklig inom området och vips har t ex den kockande mannen blivit stjärnkock och fått matlagning att bli någonting prestigefyllt och fint. En man som jobbar inom barnomsorgen klättrar uppåt på karriärstegen och slutar som chef för dagvården. En man som handarbetar skapar sin egen stil och blir berömd på kuppen. Tänk på Kaffe Fassett , mannen som introducerade stickning och brodering i konstsalongerna.

Nu har en del i sin jämlikhetssträvan börjat ropa efter könsneutrala barnkläder. Man kräver att klädaffärernas barnavdelningar inte ska dela in plaggen i pojk- och flickkläder. Kläderna ska vara neutrala i färg och form, inte ljusblå och rosa. Det betyder antagligen att småflickor ska få ha pojkkläder, knappast att småpojkar ska kläs i klänning och röda lackskor.

På sextio- sjuttiotalet lanserades unisexmodet; likadana kläder för män och kvinnor, dvs. overaller, utsvängda jeans och mysiga plagg av velour. Velourmannen, den mjuka, snälla hemmapappan, blev ett alternativ till den tuffe karriäristen, men förpassades ganska snabbt till historien som osexig och omanlig. Inte ens under det radikala sjuttiotalet var kvinnliga egenskaper hos en man särskilt gångbart.

Så länge det manliga är norm och så länge det som anses vara kvinnogöra inte värderas lika högt som karlgöra, är vi inte jämlika.

Pojkflickan är en arketyp och har alltid haft en viss status, men den feminina pojken, sällan.

En dag i somras kom grannbarnen, en liten flicka och en liten pojke, för att leka på vår gård -  vi har nämligen ett ypperligt klätterträd. Ungarna lekte kanhända prinsessor, för den lilla tösen var klädd i spets och volanger och den lille gossen bar en klänning av rosa tyll. Han såg ut att trivas riktigt bra i sin superflickiga utstyrsel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar