lördag 22 februari 2014

Itella tur - retur


 

 

Nu ska jag berätta vad som hände mig i min senaste kontakt med Itella. I god tid beställde jag två klädesplagg till mig och min dotter från en exklusiv affär i Stockholm. Jag betalade en ansenlig summa med visakort för plaggen och man lovade skicka paketet med kläderna redan samma dag. Dagen före julafton kom – inget paket. Jag gick till posten och frågade om paketet hade kommit, men man kunde inte hjälpa mig. Efter ett livligt mejlande och telefonerande med en trevlig och tillmötesgående dam i Stockholmsbutiken fick jag slutligen ett meddelande av henne om att paketet hade sänts tillbaka till affären med en anmärkning om att adressaten inte hade kommit och hämtat sitt paket. Jag hade inte fått någon avi! Affären skickade paketet på nytt och en vecka senare fick jag mitt paket med de efterlängtade julklapparna, över en månad för sent – två vackra, välgjorda Oleanakoftor. Jag medger att jag har en fäbless för vackra kläder av hög kvalitet.

På posten sa man att paketet troligtvis hade legat på postkontoret här i Jakobstad en tid innan det returnerades till avsändaren. Var det för mycket begärt att postfunktionären skulle ha kollat i hyllorna om mitt paket fanns där? Är det för mycket begärt att man innan man återsänder ett paket med en tydligt skriven adress skulle kontakta adressaten? Ja, det är det uppenbarligen.

Om man hade bemödat sig om att hjälpa mig och ringt mig; det går lätt att ta reda på ett telefonnummer, skulle det ha besparat mig och damen i Oleanabutiken mycken stress och oro samt dubbel fraktavgift.

Mitt missöde är ett exempel på en trend som är rådande och omöjlig att stoppa. Jag skulle kalla det brist på smidighet och god vilja. Det finns inte rum för personlig betjäning längre. Den lilla mänskan faller igenom och reduceras till ett nummer. Det är en följd av digitaliseringen, som i många fall är en välsignelse. Jag tycker t. ex. att det är behändigt att sköta mina bankärenden via nätet. Men det verkar som om datasystemen skulle vara väldigt sårbara. Jag antar att om man på posten hade hittat mitt paket och helt sonika gett det till mig, skulle det ha stört systemet och sett ut som om paketet aldrig hade avhämtats då det inte fanns någon avi att avläsa.

En annan sak är att ett statligt verk, vilket posten blev för några år sedan och bytte namn till Itella, måste gå med vinst. Då avskedar man folk och tar mera betalt för sin service. Itella, förresten, vad är det för ett obegripligt namn?  Jag har försökt härleda ordets ursprung och kommit till att det möjligtvis är kopplat till  ’itinerary’,  som betyder rutt, färd, resplan. Det skulle alltså ha att göra med logistik.

Min dotter har rest iväg. Hon hann inte få sin julklapp. Jag vet inte om jag vågar skicka den fina tröjan till henne. Vågar jag lita på Itella efter allt detta strul?

Man ska inte tjata om att allt var bättre förr, för det var det inte. Men när det gäller posten, var det faktiskt bättre förr.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar