Jag, jag, jag

 

Ödmjukhet, förnöjsamhet och anspråkslöshet är egenskaper som inte värderas särskilt högt idag. I detta individualismens tidevarv är det viktigare att framhålla sig själv, sitt lyckade liv och att förverkliga sig själv till varje pris. Det kan man i alla fall få för sig när man rör sig i bloggosfären, på sociala medier och i reklamens värld.

Ta en titt på en av de populära bloggarna som företrädesvis unga kvinnor har, och lägg märke till vad bloggerskorna skriver om. De bloggar om sig själva, sin träning, sin bröstförstoring, sitt trendiga hem och, förstås, om sin älskling som kan vara en man, ett barn eller en hund. Allt illustreras av flashiga bilder och selfies.

En ny finlandssvensk bloggportal ger plats åt bloggare som, enligt en artikel i detta blad, inte alls är trendmänskor, utan helt vanliga mänskor som bloggar om ”varierande ämnen” såsom hälsa, inredning, träning, tatueringar mm. Så originellt och nyskapande!

I samma tidning kunde man läsa om en sjujävel till kvinna som menade att man kan allt man vill, man måste bara tro på sig själv och våga satsa på sig själv. Det är inget fel på det  budskapet. Visst ska man tro på sig själv. Vem skulle annars göra det? Och visst ska man försöka göra det som man verkligen vill, självklart. Den modiga kvinnan i fråga berättade i en föreläsning om hur hon hade bestigit Himalaya, hoppat över raviner och paddlat i vilda floder. Hon använde sig själv som exempel på en duktig mänska som ständigt överträffar sig själv i mod, styrka och uthållighet. Föreläsningen höll hon för elever i femte klass. Märk väl, för femteklassare!

Man kan fråga sig vad det är för mänskor vi skapar och vill ha i vår sköna nya värld: egocentriska individer som vill hävda sig och synas, strebrar som aldrig är nöjda med sig själva förrän de nått toppen. Det är ganska långt från den ödmjuka, förnöjsamma och anspråkslösa mänskan som kan se till andras behov, ta hänsyn till omständigheterna och vågar vara nöjd med sig själv trots att hen inte har bestigit Mount Everest eller vikit ut sig i en blogg, för den delen.

En annan aspekt: alla kan inte hoppa över raviner hur gärna de än skulle vilja. Ibland får man slå sig till ro och vara tillfreds med det man klarar av.

Det finns en dubbelhet i det här resonemanget och det finns en dubbelhet i våra ideal, som i så mycket annat i vår tid. Vi får ofta veta att vi ska vara osjälviska och hjälpa dem som har det sämre ställt och att vi ska värna om miljön. Hur många gånger har vi inte hört att allt inte bara är yta; det är den inre skönheten som räknas. Ungefär så här: Du är bra som du är . . . men ändå inte.

Att balansera mellan å ena sidan de höga krav som samhället ställer och det moraliska kravet på att vara en god mänska är inte alltid lätt.

Apropå självhävdelse. Jag har också en blogg. Besök gärna den, men inte om ni vill se bilder på mitt perfekta hem eller läsa om min fantastiska dotter.