Barn inget hinder

 

Att få barn är en omvälvande händelse i ens liv. Det vet alla som har barn. Livet blir aldrig som det var innan barnet kom till världen. Man måste finna sig i att livet blir begränsat, att man inte har frihet att göra vad som faller en in alla gånger. Barnets existens sätter gränser och man måste förstå att sådant man själv vill göra inte alltid är anpassat för småbarn.

Moderna föräldrar har tydligen svårt att acceptera att livet förändras  när man har ett litet barn att ta hand om. De tycker att barn inte är ett hinder, försöker leva som förr och tar med barnet på olika begivenheter, till exempel på långa resor. Det kan gå bra, men vad får ett litet barn ut av en södernresa? Under den enda södernresa jag har gjort var det ett spädbarn som skrek hela flygturen. Mamman gjorde allt för att lugna babyn, utan resultat. Kanhända trycket i kabinen var besvärligt för känsliga små öron. Synd var det om det lilla knytet som inte hade något val utan måste följa med på resan.

Den förkättrade Anna Wahlgren säger i Barnaboken att en liten mänska bör utsättas för så få yttre förändringar som möjligt och ”världen får inte bli alltför stor alltför fort”. Det ligger en sanning i det påståendet.

Det händer att föräldrar tar med småbarn på konserter. Det kan gå bra det också, men samma fråga inställer sig när föräldrarna låter barnen springa omkring och störa musikupplevelsen för andra i publiken – vad får barnen ut av konserten? Föräldrar kanske tänker att musik är bra stimulans för barn och det är det, men så länge barn tycker att det är intressantare att leka och stoja än att lyssna till musiken är föräldrarnas omsorg missriktad. Småbarnsföräldrar får så lov att inrätta sitt liv efter barnets behov. Är man två får man turas om att gå på konserter. En går, en stannar hemma. Är man ensam får man skaffa barnvakt. Man fattar inte hur kort småbarnstiden är när man är mitt i den. Snart kan man göra vad man vill igen.

Ett annat utslag av hur jobbigt det uppenbarligen är att ha småbarn idag är när en grupp mammor i Karleby marscherar för att göra stadens politiker uppmärksamma på mammornas situation. De s.k. Facebook-mammorna, som vi kunde läsa om i ÖT, är mammor som i sin nöd bildat en grupp för att få hjälp av varandra. Nu vill de att det ordnas fler aktiviteter för barnfamiljer, också sommartid. Kan man inte hitta på saker att göra med sina barn, utan kräver att staden ska ordna barnvänliga evenemang, är det illa ställt. Allt kan man inte fordra av samhället. Förresten, man behöver inte jämt ha ordnade aktiviteter för barn. Barn är påhittigare än man tror och det är bra att inte ha något speciellt för sig. Ensamlek främjar barnets kreativitet och tålamod. Barn som inte hela tiden utsätts för all världens intryck blir bra på att leka för sig själva och blir inte rastlösa och krävande. Det gäller också äldre barn, och vuxna med, för den delen.

Hurdan jag själv var som småbarnsmamma? Jag var av den oroliga sorten och oroade mig för allt som den lilla kunde drabbas av. När hon var späd måste jag ofta kolla att hon andades för jag hade hört om plötslig spädbarnsdöd. När hon var ett år ängslades jag över att hon började gå rätt sent. En riktig hönsmamma var jag, är jag. Men visst fick flickungen vara med, både i båt och isjakt. Det såg hennes pappa till. Han var inte, är inte, av den oroliga sorten.