Jag har
länge tvivlat på mänskans godhet. Snart tvivlar jag inte längre. Det finns så
mycket ondska i världen, ofattbar ondska som jag helst inte skulle vilja höra
talas om. Det heliga kriget som jihadister ägnar sitt liv åt innefattar bestialiskt
våld; summariska avrättningar, tortyr och alla möjliga grymheter som onda
mänskor kan komma på. Krig överhuvudtaget skonar ingen, civilbefolkningen får
lida, oskyldiga blir offer för bombattentat och allra värst är det när barn
drabbas.
I min maktlöshet
har jag grubblat och frågat mig vad det är som får mänskor att begå
våldshandlingar mot oskyldiga. Maktlystnad? Känslan av att ha kontroll?
Övertygelse om att man gör rätt? Eller, hemska tanke, njutning?
En form av
våld som är minst lika svår att förstå är våld mot värnlösa djur. Jag har hört
om och själv blivit vittne till djurplågeri.
En
facebookvän berättar upprört om två pojkar som kommer farande i en båt, tar i
land på ett fågelskär och med åror i högsta hugg ger sig på ett par grågäss med
nykläckta ungar som i panik simmar iväg. Vännen försöker få pojkarna att sluta
plåga fåglarna, men marodörerna skriker okvädningsord åt henne innan de till
slut fräser iväg mot båthamnen i Furuholmen.
En annan vän
berättar om ett gäng pojkar som rullar ner igelkottar i sjön i Gamla hamn.
Igelkottar kan inte simma. Det vet pojkarna.
Det lär
förekomma att en del pojkgäng tar katter i svansen och snurrar dem runt tills
de försvarslösa djuren skriker av fasa och smärta.
Själv såg
jag en yngling i båt på Ådöfjärden ursinnigt jaga en skadad mås med en åra. Han
höll på tills min man fick slut på den grymma jakten.
Igen
inställer sig frågan, vad är det som driver mänskor till sådana handlingar? Det
är inga harmlösa pojkstreck det är fråga om i de här fallen. Är det uppfostran?
Snedvriden syn på djur? Tron att djur är själlösa varelser som man kan behandla
hur som helst? Eller, hemska tanke, religion?
Jag tror att
en del av förklaringen finns i den antropocentrism, dvs. det förhållningssätt
som sätter mänskan i alltings centrum och som Gud själv ger uttryck för i Mos
1: 26-28: ”Gud sade: ’Vi skall göra människor till vår avbild, lika oss. De
skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och
alla kräldjur som finns på jorden.’” Och vidare: ”Var fruktsamma och föröka er,
uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens
fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”
Den
antropocentriska världsbilden som det citerade bibelstället rättfärdigar är
djupt rotad i mänskorna. Man behöver inte vara religiös för att tycka att
naturen och djuren är till för mänskan. Tänk bara på hur giriga och
vinningslystna mänskor i alla delar av världen exploaterar och manipulerar vår
jord. Och ingen av oss är oskyldig.
Det finns
mänskor som hjälper och värnar om djur och natur. Rörd läser jag i bladet om en
man som hade räddat en utsvulten berguv i Purmo från en säker död. Han tog hand om
fågeln och vårdade den tills den kunde släppas ut i sitt revir.
Jag minns
hur en igelkott hade trasslat in sig i ett fisknät som hängde på en bänk på
vårt sommarställe, och hur far med varsam hand klippte loss det lilla livet.
Kanske,
kanske finns det hopp för mänskligheten. Kanske, kanske får ondskan ge vika för
godheten. Men jag tvivlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar