Det är de
vilda blommornas tid. Överallt ser man Lychnis dioica, den ceriserosa
skogslysten, i dikesrenen, på ängarna, i skogen. En gång såg jag en vit variant
av växten; bland allt det röda lyste en ensam vit blomma. Sedan den gången
spanar jag alltid efter den sällsynta åkerlysten, Lychnis alba. Det är som med
lupinerna, ofta betraktade som ogräs, jag tycker att de vita är vackrast och
jag lägger märke till om det spirar en vit lupin bland de ljusröda och blå.
Far och jag
delade intresset för växter. Eller snarare var det så att han planterade
intresset i mig, och det sitter i. Jag har sparat mitt herbarium från
samskoletiden när eleverna under sommarlovet måste samla växter. Många suckade
över uppgiften, men jag tyckte det var roligt. Far hjälpte mig att försiktigt
gräva upp växterna, för det var viktigt att rötterna var intakta när man la
växten mellan makulaturpapper och tidningspapper i fars gamla växtpress. Med
varsam hand limmade jag de pressade blommorna på pappersark och skrev prydliga
etiketter med artnamn, latinska namn, familj och växtplats. Det var ett petgöra
som tilltalade pedanten i mig. På hösten belönades jag med en blank tia för min
växtsamling. Det var nog den enda gången jag fick berömligt vitsord i ett
naturvetenskapligt skolämne.
Växtsamlandet
förde med sig en kunskap om vår flora, en kunskap som jag haft nytta och nöje
av hela livet. Jag lärde mig skilja på skogskovall och ängskovall. Jag lärde
mig att daggörten fångar små flugor med sina klibbiga körtelhår. Jag fick veta att
de pyttesmå rödnarverna öppnar sina blommor när solen står i zenit, men bara
då. Jag fick veta att de gula ärtliknande blommorna i gräset kallas käringtand.
Och
dofterna! Far visade mig porsen vid strandvägen. Fortfarande nyper jag åt mig
ett porsblad efter morgondoppet, smular det mellan fingrarna och drar in
doften, en doft av sommar, vemod och nostalgi. Jag kan fortfarande erinra mig
doften av gatkamomill, den oansenliga örten som spred en kryddig, frän doft på
den sandiga uppfarten till mormors hus. Och aldrig vill jag vara utan doften av
hägg en tidig försommarmorgon när jag går ut i trädgården.
I mitt
herbarium finns några orkidéer. De är fridlysta och var det antagligen redan
då, på sextiotalet, men mitt brott må vara preskriberat. Far visste var i
skogen orkidén växte. Vi gick dit och där stod den, Jungfru Marie nycklar,
Orchis maculatus, med sin violetta blomma och fläckiga blad. Jag såg blomman
och det var något hemlighetsfullt, nästan sakralt över växten.
De vilda
orkidéernas drottning, nattviolen, Platanthera bifolia, eller nattyxne som den
också heter, vars nattliga doft överträffar Kung liljekonvaljes, har en
hedersplats i herbariet.
På
sommarstället växte några gökblomster på lötet. För ett par år sedan på en
vandring med vänner återsåg jag blomman som jag inte sett sedan min barndom.
”Lychnis flos cuculi!” utbrast jag. De latinska namnen finns kvar någonstans i
mitt minne.
Jag ser
blomman. Kanske inte på samma sätt som adertonhundratalspoeten Erik Johan
Stagnelius i sin symbolmättade dikt som börjar: ”Se blomman! På
smaragdegrunden/ hon blänker, oskuldsfull och skär/ en själ i stoftets kedjor
bunden,/ och Psyches morgondröm hon är.”
Dikten
fortsätter med många strofer som för tankarna bort från själva blomman och
leder läsaren in i högstämd poesi om själens djup, alltid fångad i det
jordiska.
Se blomman
är också titeln på en bok av Kerstin Ekman och Gunnar Eriksson. Det är en
vacker bok att fördjupa sig i, en samling essäer om vår flora ur poetisk,
botanisk och idéhistorisk synvinkel. I boken kan man läsa att den nämnda
nattviolen ansågs ha en potenshöjande effekt då rotens två knölar ser ut som
testiklar.
Se blomman!
Se den fulländade skönheten i duvkullan, Trientalis europaea, eller skogstjärna
som vi kallar den. Se den blyga linnéan, Linnea borealis; förundras över
svenska flaggan, Melampyrum nemorosum med sina gula och blå blommor på samma
stjälk; observera kärrviolens, Viola palustris blå blomma; gläds åt duntravens,
rallarrosens, Epilobium angustifoliums frikostighet. Och glöm inte Myosotis scorpioides
älskliga ljusblå flor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar