Se mänskan!

Pengar styr vårt samhälle – en truism, javisst – och vill jag tillägga stelbent byråkrati och invecklade system, regelverk och bestämmelser som vi måste följa utan att ifrågasätta.

Någonstans i de ekonomiska prioriteringarna och digitala systemen försvinner mänskan; mänskan glöms bort, trots att mänskan själv är upphov till dagens problematiska samhällsordning.

Någon har sagt att vi har det samhälle vi förtjänar och de politiker vi förtjänar. De har blivit demokratiskt valda av folket, av oss. Politiker och makthavare ser till sina egna intressen och egen ekonomisk vinning, ibland till en minoritets intressen, till exempel cyklisterna i Helsingfors eller företagens aktieägare. Många av dem som har makten har inte mänskan i fokus, de ser inte mänskan och i den mån de gör det företräder de en inhuman mänskosyn.

Av förekommen anledning har sjukvården angått mig en längre tid och jag har på nära håll sett det bristande samarbetet mellan olika instanser, undanhållande av information och den syn på patienten en del läkare har, som ett flagrant exempel på hur mänskan inte längre är huvudsaken. I en ÖT-artikel om röntgenundersökningar på Malmska sjukhuset heter det att det är många patienter som vill ha en magnetundersökning ”för att de vill se hur det ser ut, men en magnetundersökning är ganska dyr och inte alltid medicinskt motiverad”. Jag undrar hur många som vill genomgå en sådan undersökning för att de vill se hur det ser ut. De flesta är antagligen oroliga för sin hälsa och att utesluta en sjukdom i fall där undersökningen inte visar på någon allvarlig åkomma är väl också ett resultat värt att konstatera.

En annan anledning till min tes om ignorerandet av mänskan är digitaliseringen av samhällsfunktioner och särskilt digitaliseringen i mitt jobb som är lärarens. Vissa system och program är så intrikata att jag har svårt att lära mig dem. Efter några års kamp med datorn har jag insett att jag är naiv och oförstående, och tyvärr tämligen ointresserad av alla digitala system som lärare förväntas behärska. Det har blivit många stressiga och pinsamma situationer i virrvarret av sladdar och kablar, trilskande datorer och obegripliga program, situationer som har gjort mig både arg och uppgiven. Faktum är att jag har gett upp och ett tungt vägande skäl till att jag går i pension tidigare än jag måste är, bland andra tungt vägande skäl, digitaliseringen i skolan.

Det som var tänkt att underlätta arbetet och vardagen för oss har tvärtom gjort att vi har fått mer arbete. Det känns som att vi på våra jobb matar datasystemen och att de blir viktigare än själva arbetet, viktigare än mänskan. Det viktigaste är att systemen fungerar och att vi anpassar oss till dem, inte att systemen är anpassade till oss.

Det finns massor av andra exempel på omänsklig utveckling i samhället. De här som jag har nämnt är sådant som berör mig just nu, och jag är knappast den enda som är kritisk till brister inom sjukvården och teknikens framfart.

Jag skulle vilja protestera, men jag vet inte hur. Är det så att vi som vill en förändring, vi som har halkat av kälken, ändå är så utmattade av att anpassa oss och så upptagna av att försöka hänga med att vi inte orkar protestera?

Det jag kan göra är be dem som har makten och dem som utvecklar tekniken att se mänskan. Se mänskan innan det är för sent!