Hatkärlek och lillebrorskomplex

13 september 2012

Hatkärlek och lillebrorskomplex

Det råder inget tvivel om att Sverige och svensk kultur betyder mycket för oss finlandssvenskar. Vi ser på svensk teve, vi läser svenska författare, vi lyssnar på svensk musik. Vi påverkas av Sverigesvenskan mer än vi tror. Det märks särskilt hos ungdomar som gärna importerar slang och uttryck från Sverige. De säger typ, kul, tjej, kille; de skriver ”våran” och ”stog” och använder ’själv’ i betydelsen ensam. Det hör och ser jag som modersmålslärare allt oftare. Finlandssvenska dansband sjunger på rikssvenska.  Vi tycker om att besöka Stockholm.

Ändå avskyr många finländare Sverige och svenskarna. Det är svårt att förstå. Det verkar vara legitimt att racka ner på svenskarna. Svenska skolan är värdelös, svenska killar är bögar, Sverige är fullt av svartskallar, svenskarna är ytliga och fjolliga. Det är vanligt att folk säger sådant och de som gör det visar hur homofobiska, xenofobiska och rentav enfaldiga de är.

En annan vulgäruppfattning är att svenskarnas språk degenererar och att det är vi finlandssvenskar som talar den bästa svenskan. Så är det inte alls. Svenskarnas språkkänsla är intakt medan finlandssvenskarnas vacklar. Det kan vara att svenskarna är mer benägna att ta till sig nymodigheter och att ta in engelskan i sitt språk, men svenskarna uttrycker sig ofta smidigare och lättare än mången hackande och stammande finlandssvensk. Denna smidighet och lätthet går igen i svenskarnas lynne.

Många gör sig lustiga över svenskarnas sätt att uttala engelska ord som city. Ännu roligare tycker man att det är när de försöker säga finska namn. Det finns en regel i svenska språket som säger att en betonad stavelse måste vara lång, dvs bestå av lång vokal eller lång konsonant. Därför säger svenskarna ”citty”. I finlandsvenska, särskilt i dialekterna, har vi bevarad kortstavighet som innebär att en betonad stavelse kan vara kort. Därför kan vi säga city med kort i och kort t. Språkljud och företeelser som inte finns i ens eget modersmål är svåra att säga. Finnarna har svårt med sj-ljudet då finskan inte har sj-ljud. Försök själv uttala något av klickljuden som finns i xhosa, eller bemöda dig om att säga O’Learys med tonande s på slutet.

I sportsammanhang blommar Sverigehatet upp som allra mest. Sportfånarna myser skadeglatt när det går dåligt för Sverige i någon ishockeymatch och t o m kommentatorerna hånar och begabbar svenskarnas prestationer. Alla har vi i färskt minne hur det finska ishockeylaget och deras supportrar betedde sig när laget vann VM i fjol. Nationalism parad med lillebrorskomplex är en synnerligen otäck kombination.

Nej, jag förstår mig inte på mänskor som talar nedsättande om Sverige. Visst finns det mycket i Sverige att kritisera precis som i Finland, främlingsfientlighet, t ex. De har Jimmie Åkesson, vi Timo Soini. Men det finns en öppenhet och en generositet i Sverige som man sällan finner i Finland. Vi måste komma ihåg att vi har starka band till Sverige. Vi har ingen anledning att tala illa om Sverige. Sverige är på många sätt fantastiskt.