Allting går att köpa. Och vi köper allt. Samlandet av saker
och upplevelser har drivits in absurdum. Det har skett en varufiering, som Nina
Björk i sin bok Lyckliga i alla sina dagar, kallar detta att ”förflytta saker,
handlingar och aktiviteter som tidigare inte ingått i ett köp- och säljsystem”
till vårt ekonomiska system för att hålla det intakt. Vi shoppar förutom materiella
ting som köksinredningar och elektronik också upplevelser och tjänster.
Shopping har blivit en livsstil. Och det ska börjas i tid.
När min dotter gick i lågstadiets fjärde klass åkte hela årskursen på resa. På
programmet stod besök på nöjesfält och shopping. ”Shopping?! Vad ska barnen köpa?” utbrast jag
när ungen berättade om planerna för resan. Då förstod jag hur långt det hade
gått i synen på shopping som tidsfördriv och nöje.
Arbetsplatser ordnar resor till Ikea och Tuuri där det lär
finnas ett köpcenter som saknar motstycke, Oftast är det kvinnor som vill
shoppa. ”Vi måste hinna shoppa”, säger mången kvinna när det blir tal om resor.
En kvinna som går omkring och nyper i plaggen på hängarna och en man som sitter
uttråkad på en stol i en klädaffär är en vanlig syn.
När man i Jakobstad vill locka folk till staden och vända
kundströmmen från Karleby, dit vi har förlorat vår köpkraft, anställer
Citygruppen en projektchef som ska göra gågatan till ett ”Quality Shopping
District” finansierat av självaste EU. Varför måste det vara på engelska? Det
går förstås bra ihop med ordet shopping som sedan länge är införlivat i
svenskan. Men vår lilla stad kan aldrig bli så stor att vi kan tala om city,
ännu mindre om distrikt.
Kvalitetsshopping måste innebära fina butiker vars målgrupp
är kräsna, köpsugna kunder som vill handla märkesvaror, dyra kläder och
accessoarer. Kanske man tänker sig fler små ”livsstilsshoppar” som saluför
saker vi tror oss behöva i våra hem. Sådana butiker finns det tillräckligt av i
vår stad. De dyker opp och försvinner i snabb takt. Citygruppen kan glömma
kvalitet. Jakobstad är loppmarknadernas förlovade stad. En gågata kantad av
loppisar vore en mer realistisk idé.
Kultur och konst i all ära, men det är shopping som ska göra
en bra stad bättre. Nya köpcenter, som
ska sätta fart på kommersen, byggs. Det är beklämmande att det är
köplust som är en drivkraft för många mänskor.
Vi utsätts för dubbla budskap: På samma gång som vi ska
shoppa loss för att hålla ekonomin i gång uppmanas vi värna miljön och spara på
jordens resurser. Är det någon annan än jag som har svårt att få överdriven
konsumtion att gå ihop med miljötänk?
I höstas bidrog min lilla familj och jag till
miljöförstöringen när vi flög over there för att närvara på emigrerade
släktingars femtioårskalas. Vi besökte ett enormt köpcenter för att inhandla
ett par äkta amerikanska jeans. Och vilket ställe! Ljudnivån var nästan olidlig,
snabbmatskedjorna konkurrerade om hungriga kunder, enorma reklamplakat hängde
på väggarna. ”Detta måste vara helvetet på jorden”, sa min man. Jag köpte mina
jeans och så tog vi oss snabbt ut ur infernot. Hemma i Jakobstad märkte jag att
jeansen var tillverkade i Kina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar