Man måste
akta sina ord när man är minister och partiboss. Många, både partimedlemmar,
kyrkliga ledare och vanligt folk blev upprörda över det som kd-ledaren Päivi
Räsänen sa på ett möte härförleden. Andra blev upprörda över att hon blev
kritiserad för att hon sa sitt hjärtas mening.
Nu är det
faktiskt så att många kristna tycker precis som inrikesministern att abort är
förkastligt, att homosexualitet är synd, eller som de säger, det är inte bögen
som är syndig utan hans handlingar, i klarspråk, sex mellan mänskor av samma
kön, som är synd. Hur man kan skilja på en mänska och hennes handlingar övergår
mitt förstånd. Man är vad man gör. Man väljer vad man gör.
Vissa
kristna anser att sex före äktenskapet är fel, en del tycker att kvinnor ska
tiga i församlingen. Det finns t.o.m. kristna som säger att det är synd att gå
på teater. Det måste de få tycka. Det måste man respektera, men inte förstå.
Jag har frågat mänskor som har ovannämnda åsikter varför de tycker som de gör,
men jag har aldrig fått någon plausibel förklaring. Det vore intressant om
någon kunde förklara för mig hur det hänger ihop, t. ex. varför det är synd att
använda preventivmedel. Kom inte och slå mig med bibeln i huvudet! Tänk själv!
Det finns
många kristna som är liberala och godkänner kvinnopräster och homoäktenskap.
Och det finns sådana, om ock få, som jag , icke-troende ateister som inte hör
till kyrkan och som har en humanistisk livsåskådning. Det brister ofta i hänsyn
och respekt för oss trolösa. Yttrar man något negativt om kristna blir det
debatt och de menar att man är ojuste. En insändarskribent i Hbl påstår att det
inte är ok eller coolt att säga att man är troende och att han inte får hålla
fast vid sin tro, utan måste följa med samhället och ändra övertygelse. Till
honom säger jag bara: Välkommen till bibelbältet! Här är det coolt att vara
kristen.
En insändare
i ÖT andas samma indignation och tar upp flykten från kyrkan efter Räsänens
uttalande. Skribenten konstaterar att kyrkans officiella företrädare reagerar
bekymrat. Det är förståeligt att folk går ur kyrkan när kd-ministern säger att
personlig moral går före lag. Kyrkfolket måste inse att ministern representerar
kristenheten och således kyrkan. Den som går ur kyrkan förvärrar sin situation,
tycker en församlingspastor i Vasa och menar att ”utskrivning innebär att man
inte stöder fattiga” och vidare att man inte vill ha tillgång till kyrkan för
vigslar, dop och begravningar. Till pastorn säger jag att man inte behöver höra
till kyrkan för att stöda fattiga. Det kan man göra på tusen olika sätt. Man
kan gifta sig borgerligt, man kan ha en sekulär begravning. (En språklig
aspekt: man skriver inte ut sig ur kyrkan, man går ur kyrkan.)
Jag hör inte
till kyrkan av den enkla anledningen att jag inte tror på Gud, ett skäl som
enligt mitt sätt att se borde väga tyngst, men som ofta glöms bort.
Oförståelsen
för icke-troende är stor här hos oss och det kan vi stå ut med, men respekt
vill vi ha, precis som de troende.
En elev
frågade mig en gång hur man kan leva utan att tro på Gud. Jag svarade: ”Det går
fan så bra.” Jag borde förstås ha aktat mina ord, men det var mitt hjärtas
mening.
Jag håller med, till hundra procent. Tack till dej och Ann-Sofi Sandström för ett mycket bra "Samtal om livet"!
SvaraRadera