-Feminism
handlar inte om att få kalla sig hen, säger min väninna smått irriterat, när vi
diskuterar feminism och kommer in på unga kvinnors uppfattning om feministiska
tankar och idéer.
-Nej, och
inte heller om att vi kvinnor ska sträva efter att bli som män, säger jag.
Feminism
idag har fått en annan dimension och innebörd än vad feminismen på sextio- och
sjuttiotalet hade. Då ville kvinnorna ha inflytande och samma rättigheter som män. Man ville befria
kroppen, bränna behån och klä sig bekvämt.
Nu handlar
det om genus, eller gender, som man säger om man är riktigt modern.
Genusforskning blev på modet på nittiotalet – det var en hipp vetenskap. Före
det fanns det kvinnovetenskap – ett begrepp som känns mossigt och omodernt på
2010-talet. Vad man gör när man pluggar och forskar i genusvetenskap är oklart
för mig, men jag antar att det är intressant.
Utgångspunkten
är Simone de Beauvoirs berömda sentens ”Man föds inte till kvinna, man blir
det”. Att kvinnan är en social konstruktion fick genomslag när de Beauvoirs bok
Det andra könet kom ut 1949.
Kan man då
inte i jämlikhetens namn säga att man inte föds till man, man blir det? Nej,
ett sådant konstaterande är nog inte relevant i en värld där mannen och det
manliga alltid varit norm, som vi alla vet, och kvinnan alltid, just det, det
andra könet.
Jämställdhet
mellan könen måste alltid vara feminismens huvudtanke. Kampen för kvinnors och
mäns lika rättigheter och möjligheter måste ständigt föras i närsamhället och
globalt. Feminism handlar om att kvinnor ska få ta lika stor plats som män i
politiken, i arbetslivet, inom forskning och vetenskap och i familjen. Ingen
ska diskrimineras på grund av kön. På den punkten har vi i våra demokratiska
samhällen kommit rätt långt, även om vi inte är färdiga än, men det finns
ställen i världen där jämställdheten är obefintlig och där kvinnor behandlas
som lägre stående varelser.
Vi ska och
bör solidarisera oss med kvinnor som lever instängda bakom ett galler framför
ögonen, kvinnor som könsstympas, kvinnor som betraktas som sina mäns egendom
och kvinnor som måste utstå hat och förakt.
Feminism
handlar om att få vara kvinna. Feminism handlar om rätt att bestämma över sin
egen kropp och då menar jag inte rätt att manipulera kroppen med hälsovådliga
skönhetsoperationer, utan rätt att bestämma hur många barn man vill föda eller
rätt att inte föda alls, rätt till sex på lika villkor och framför allt rätt
att bli respekterad på alla plan.
Modern
feminism tar sig ibland rent löjliga uttryck. Ett av de mest idiotiska exemplen
är ett par byxor med öppning i grenen som tillåter kvinnan som bär dem att
kissa stående. Och inte förstår jag vitsen med att experimentera med skägg på
kvinnor. Oförargliga uttryck, kan man tycka. Ändå förargar det mig att det ofta
finns en illa dold förtjusning i detta att likna män. Förstås är de här
påhitten också en lek med könsroller, de där stereotypierna vi ville avskaffa
på sjuttiotalet.
Nu är det dags att skippa det ytliga och
onödiga tjafset och ta upp kampen för de gamla jämställdhetsidealen och slåss
mot manschauvinism och sexism. Å, det finns så mycket att kämpa för! Men ni
vet, tjejer, vi måste höja våra röster för att höras, och kom ihåg, vi är
många, vi är hälften!
Fotnot:
Rubriken är titeln på Ebba Witt-Brattströms bok (2010) om
sjuttiotalsfeminismen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar