Vi måste
hänga med i utvecklingen, säger optimisten som vill se något gott i all
förändring. Inte när utvecklingen innebär en försämring, säger realisten. Allt
var bättre förr, säger pessimisten.
Själv är
jag, liksom de flesta, en blandning av optimist, realist och pessimist, även om
jag är lagd åt det pessimistiska hållet.
Förr hade
utveckling mest positiva konnotationer i mitt tänkande, men de senaste åren
tycker jag att det är mycket som har utvecklats på ett tvivelaktigt sätt.
Särskilt angående kvalitet, både kvaliteten hos materiella ting och kvaliteten
hos olika samhällsfunktioner som har med folks välmående att skaffa.
Det är
sällan som utvecklingen motverkas; vi har på något sätt fått för oss att
utvecklingen är oundviklig och att vi bara måste acceptera att småskalighet går
mot storskalighet, att kvantitet går före kvalitet, att kostnadseffektivitet
har blivit viktigare än service och omsorg.
Jag grubblar
ofta över varför allting måste bli större och snabbare. Varför är tillväxt det
enda alternativet i samhällsutvecklingen? Jag har svårt att förstå de globala
ekonomiska sammanhangen. Jag saknar det stora ekonomiska perspektivet. Mitt
perspektiv är konsumentens.
Att jag
saknar kunskaper i ekonomi gör att mina funderingar och frågor kan tyckas
naiva. Jag kan till exempel inte förstå varför det förr fick finnas små skolor
och små dagisar. Nu läggs den ena efter den andra lilla skolan ner. I stället
för mindre barnträdgårdar är det stordagis som gäller. Jag kan inte tro att det
är bättre för barn att fösas ihop med en massa andra barn i ett megadagis. Jag
är glad att mitt barn fick gå i en liten mysig barnträdgård och i en trygg
liten skola där maten lagades av personal som tillät barnen delta i sysslorna.
Nu kokas maten i centralkök, fryses ned, distribueras till dagis och skolor där
maten tinas och serveras. Näringsvärdet och smaken är säkert
tillfredsställande, men nog är det ett besynnerligt förfarande. Ologiskt
liksom. Framför allt är det billigt och det avgör saken. Igen frågar jag, hur
var det möjligt med små enheter förr?
En annan sak
som jag har reflekterat över är kläders och konsumtionsvarors hållbarhet och
kvalitet. Något så vardagligt som strumpor och strumpbyxor av hög kvalitet är
det svårt att få tag på. Strumporna blir trådslitna på nolltid. Strumpbyxorna
är raka rör som vrider sig och syltar kring vristen och saknar tå- och
hälförstärkning. I min ungdom köpte jag strumpbyxor med formad fot och
förstärkt tå och häl. Hur gick det för sig förr? Jag bara undrar.
Utvecklingen
i klädbranschen har gått snett på många sätt. Modet som föreskriver billiga
slit-och-släng-plagg är förkastligt. H & M och liknande kedjor har gjort
marknaden mycket illa, både kvalitetsmässigt och etiskt. Tänk att kläder som
inte säljs bränns.
Jag avskyr
slit-och-släng-mentaliteten. Mina kläder ska hålla länge, precis som mina
möbler, min tvättmaskin och mitt kylskåp. Hög kvalitet får kosta.
Så kallade
vitvaror lär avsiktligt tillverkas för att hålla en begränsad tid. Alla har vi
varit med om att kylskåpet pajat när det är som mest olämpligt. Då är det
lönlöst att försöka få det reparerat. Det lönar sig inte, säger försäljaren i vitvaruhandeln,
att reparera skulle bli lika dyrt som ett nytt kylskåp. Köp nytt! Slit och
släng! Strunta i att ditt kylskåp blir problemavfall.
Länge hade
jag en elvisp som hade varit min svärmors. Den höll i åratal tills den en dag
gav upp med en suck. Jag köpte en ny modern som höll i tre år.
Man skulle
tro att utvecklingen inom teknik och elektronik har gått mot allt hållbarare
maskiner, men det ligger inte i tillverkarnas intresse att göra saker som
håller länge.
Jag skulle
kunna rada upp många fler exempel på försämrad kvalitet inom olika områden;
postens försummelser och slarv, bankernas snart obefintliga service,
skattebyråns otillgänglighet, med mera, men det får bli en annan epistel.
Efter det
här resonemanget infinner sig naturligtvis frågan, var det bättre förr? Ja,
åtminstone vad gäller strumpor och elvispar.
Mitt namn är Aliene Janice, jag bor från Lund, Sverige,
SvaraRaderaJag är skild med en son och min sons namn är Felix han är 12 år gammal nu, jag hade en dålig upplevelse i mitt tidigare förhållande, det är en mycket lång historia men jag kommer att skära det kort för dig att förstå det ibland måste vi göra ett personligt beslut för att få det som tillhör dig.
Min fru skilde mig att gifta mig med en annan man som bor i samma stad. Jag bad om ursäkt för henne och jag bad henne att återvända till mig och till vår son, hon vägrar att komma tillbaka till mig. ,
För några dagar sedan läste jag en artikel om relation blogg postat av Maria Anderson från Sverige, hon delade en livsförhållande upplevelse på en blogg och hon skriver ut e-postadressen till Dr.OdeDuwa kärlek stava caster som kan återställa tillbaka brutet kärlek äktenskap och ta med Tillbaka ex kärlekspartner inom 3 dagar.
Jag trodde aldrig på magi, tills min son sa att jag skulle hellre ge det ett försök att få sin mamma hemma.
Jag skickar mailmeddelande till den postadress som finns på bloggen för att kontakta Dr.Odeuduwa Love Spell Caster. Jag förklarade för honom allt som hänt mellan mig och min ex fru.
Jag fick ett svarmeddelande att han kan hjälpa mig att ta tillbaka henne hem att älska och lita på mig som mer än någonsin, jag gav det ett försök och jag var glad att följa alla instruktioner från Dr.Odeuduwa Love Spell Caster. Bara några dagar efter att jag fick ett telefonsamtal från min ex fru Laura, ursäktade hon mig, Laura Creturned hemma, hon grät och ber om ursäkt till vår son Felix för att lämna honom så länge.
Det fungerar som magi verkligen för att det är så fantastiskt hur kärleks stavning fungerar så effektivt inom tre dagar stavningsbön.
Jag rekommenderade starkt någon som läser detta vittnesbörd som går igenom relationsproblemet att söka efter hjälp för att återställa sant kärlek och lita på kärleksförhållande. Oavsett hur länge din partner lämnade dig kan de fortfarande återvända till dig.
Det fungerar för mig och så många andra har sagt bra kommentarer om den här stora mannen Dr.ODUDUWA (dr.oduduwaspellcaster@gmail.com)