13 juni 2012
Carpe diem!
Har ni hört det den uppmaningen förut? Antagligen till lust och leda. Horatius
kloka ord ser man i tidningar, på små tavlor eller i form av stora
tredimensionella bokstäver, ni vet, de där bokstäverna som är populära inredningsdetaljer
i trendiga hem. Bokstäverna kan bilda ord som HOME, LOVE, RELAX eller något annat tänkvärt.
Vissa ord och
uttryck sprids snabbt som virus. En del av dem glöms bort medan andra håller
sig kvar länge och används så ofta att de mist sin fräschör. Carpe diem! är ett
sådant uttryck.
”Det är
mycket nu”, säger man smått ironiskt när man har många järn i elden. Det är
vitsigt en eller två gånger, men inte en tredje gång. En retorisk fråga för att
uttrycka missnöje är ”Hur roligt är nu det?” och så kan man tillägga, ”på en
skala”.
I
tidningsspråket syns moderna, stereotypa ordvändningar extra bra. Journalister
är förstås påverkade av andra texter och av hur mänskor talar, och kanske utan
att reflektera över det – precis som vanliga språkbrukare – börjar använda en
del ord och fraser mycket. I lättsamma texter konstaterar skribenten ”Att sånt” i slutet av en redogörelse eller
ett påstående. ”Att sånt” kommer troligtvis från finskans ”Että semmoista” och
låter osvenskt och ofullständigt. Efter ett längre resonemang ser man allt
oftare uttrycket ”Eller så inte”. Plötsligt vänder man på allt som man påstått,
som om man inte riktigt vill stå för det man säger. Möjligtvis är det ett
modernt sätt att få en knorr på sin
text, ett sätt att få läsaren att tänka efter. Mest är det förmodligen tomma
ord som man lagt sig till med.
Ett modernt
ord som håller på att ta sig in i vårt språk är ultimat; ”den ultimata
klänningen”, ”det ultimata sättet att umgås”. Självklart är det engelskan som
har påverkat igen en gång. I Cosmopolitan, en engelsk damtidning, vimlar det av
”ultimate”: ”the ultimate run bra”, ”the ultimate beach dress”. Ordet
förekommer så ofta att det mister sin betydelse och styrka som någon sorts
absolut superlativ. Vänta bara, snart är allting ultimat här också. Vad betyder
ordet egentligen? Fulländad, slutgiltig.
Facebook är
utmärkt när man vill studera klichéer i vardagsspråket. ”Njuuut!” är den garanterat vanligaste kommentaren bland medelålders facebookare. En annan är ”Styrkekramar!” när
man i sin status skriver om något tråkigt som har hänt , hunden skadat tassen
eller man är förkyld. Är man lite avundsjuk på någon som ska tillbringa
semestern i södern blir kommentaren ”Avis!”
Klichéerna
och modeorden är många. Listan kan göras lång. Se där ännu ett uttryck som det
har gått inflation i. Alla har vi våra favoritord som vi använder titt och
tätt, men det kan vara bra att ge akt på
sitt språk, särskilt i offentligheten och i skrift, och mörda sina
älsklingar (!) Det är ett nygammalt råd till alla skribenter myntat av
författaren William Faulkner.
Alla har vi
också vårt unika sätt att tala och uttrycka oss, vår idiolekt. Den ska vi
använda och inte genast apa efter opersonliga trender i språket, precis som vi
inte okritiskt ska anamma alla modenycker i vår klädsel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar