Rim och reson i privata annonser

14 april 2012

Plurala verbformer är ett minne blott, men de förekommer i äldre texter och är speciellt synliga i dikter och sånger från förr. ”Glada vi till skolan gå, glatt vi le och sjunga”, skulle om sången skrevs idag lyda ”Glada vi till skolan går, glatt vi ler och sjunger”. Plurala verbformer användes ända in på 1950-talet och läser man en roman från början av 1900-talet i original stöter man på denna verbböjning, vilken alltså innebär att predikatet som hör ihop med ett pluralt subjekt står i plural: vi äro, pojkarna gingo, de hava gått osv. På 50-talet reformerades vårt skriftspråk och de plurala verbformerna avskaffades till förmån för den verbböjning som är betydligt enklare; vi böjer verben lika oberoende av om subjektet står i singular eller plural.

Att många tappat känslan för när plurala verbformer ska användas, om man av någon anledning vill använda dem, märks på en del födelsedagsannonser. ”Då jag nu femtio fylla får ni mig hylla . . .” kan man läsa i ÖT ibland. Jag fylla? Jag är singular och det heter förstås jag fyller. Språkfel av det här slaget skulle jag tro beror på att man tycker att fylla låter poetiskt, eller kanske man skriver så för att det rimmar med hylla. Ett dåligt nödrim i så fall.

Att många har tappat känslan för vad man kan skriva i en födelsedagsannons är också uppenbart. Numera är det vanligt att man undanber sig blommor och presenter men i samma veva ombeds de presumtiva uppvaktarna ge pengar till en resa eller en hobby. Det behövs bara att en födelsedagsfirare annonserar så här så följer andra efter.

Men invänder någon, det är ju ärligt att annonsera att man inte vill ha onödiga presenter och i stället föreslår att de som uppvaktar ska ge pengar till ens drömresa. Det tycker inte jag. Det är plumpt, det är smaklöst, det är egoistiskt i övermått. Har man inte råd att resa utan att tigga pengar i födelsedagsgåva ska man låta bli att resa. Jag skulle tro att de flesta som uppmanar gästerna på kalaset att ”ge ett bidrag till reskassan” har råd att köpa en flygbiljett till Thailand eller vart nu folk reser för att förlusta sig.

Att undanbe sig presenter är helt ok när man inte vill ha saker som samlar damm och blir oanvända. Många festföremål skriver i sin annons att de önskar att uppvaktarna ska ge en slant till t ex Unicef eller något ideellt projekt som står jubilaren nära. Det är sunt och osjälviskt och mycket mer sympatiskt än att begära pengar till sin egen nöjesresa eller sin exklusiva hobby.

Är det typiskt för österbottningar att i födelsedagsannonser rimma och tigga pengar till sig själv? Är det rentav bara i ÖT den här konstiga seden förekommer? Kanske det är bara i småstäder man överhuvudtaget annonserar att man firar eller inte firar, ber om ekonomiskt understöd eller föreslår att folk ska sms:a gratulationer  (en annan underlig uppmaning). Åtminstone har jag aldrig sett en sådan annons i Hufvudstadsbladet.