17 mars 2012
Det fina
äldreboendet i Jakobstads centrum heter HötorgCentret. Det korrekta namnet vore
Hötorgscentret och så säger de flesta eftersom det faller sig naturligt för den
som är svenskspråkig att säga så. I många sammansatta ord blir det ett foge-s i
skarven mellan de två sista leden. Språkörat brukar kunna avgöra hur det ska
heta, men tydligen inte alltid. I utkanten av stan finns ett ålderdomshem som
heter Ahlbäck Hemmet. Mitt i stan finns Runeberg Center.
I namn som
består av ett geografiskt egennamn som slutar på vokal behövs inget genitiv-s,
t ex Wasa Teater, Åbo slott, men egennamn som slutar på konsonant ska givetvis
ha –s, t ex Jakobstads gymnasium, Korsholms centrum. Antagligen är det de
s-lösa formerna som har inspirerat till felaktiga HötorgCentret och Ahlbäck
Hemmet, det sistnämnda med särskrivning och allt. För övrigt ska substantivet
efter en genitiv stå i obestämd form, naturligtvis. Det är alltså fel att
benämna ett sällskap Jakobstads akademin; sällskapet bör heta Jakobstads
akademi eller som sammansatt ord Jakobstadsakademin. Jämför med Vasabladet och Vasa övningsskola.
I våra
trakter finns det gott om misslyckade namn på firmor, affärer och andra
inrättningar. Man har fått för sig att sätta en apostrof när ett egennamn står i
genitiv, typ Hasse’s pub. Det är förstås engelskan som står som modell och
angliseringen går inte att stoppa. Engelska språket har ett enormt genomslag på
alla samhällsområden. Nästan alla nya företag heter något på engelska, t ex
Ocean Dealer. På en tvåspråkig ort är det praktiskt; ger man sitt företag ett
engelskt namn slipper man hitta på något som går på båda språken eller ha två
namn, ett på vartdera språket. Engelska är en sorts affärernas lingua franca.
Tyvärr blir det fel ibland och alltid fungerar inte ett ”utrikiskt” namn. Ska
Code uttalas på franska eller engelska? Jag har hört många säga ”kåde” med
korta vokaler och det låter inte bra. Uttalet vittnar om den osäkerhet sådana
namn för med sig. Att det finns två skoaffärer i Jakobstad med snarlika
engelska namn är ganska fantasilöst.
De
dialektala firmanamnen är också klumpiga hybrider och ofta misslyckade enligt min
mening, dessutom obegripliga för utomstående. För att inte trampa fler
affärsinnehavare på tårna nämner jag inga exempel. Var och en kan fundera över
allehanda företagsnamn på skyltar i vår omgivning, skyltar som drar ett löjets
skimmer över vår stad. Ett problem kan vara att många lyckade namn redan är
upptagna och företagaren måste komma på ett namn som inte redan finns, vilket
kan leda till konstiga uppfinningar.
Nog
kverulerat. Det finns också riktigt bra, rejäla firmanamn här omkring:
Jakobstads båtvarv, Café Fredrika, Noolan (dialekt, javisst, men det funkar),
Textilshoppen (engelska, javisst, men försvenskat och det funkar), Rörman m fl.
En del av dem har anor, men det skulle glädja mig om fler nya företag skulle ha ett snyggt,
korrekt svenskt namn.
En gång gick jag in i en guldsmedsaffär som
hette Näsman. ”Har ni nässmycken?” frågade jag. I samma stund jag formulerat
frågan blev jag full i skratt och kunde knappt bärga mig innan jag gick ut
igen. De hade inte nässmycken namnet till trots.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar