onsdag 15 augusti 2012

Svenskt och osvenskt


25 januari 2012



Mediespråksseminariet i Vasa förra veckoslutet gav den språk- och medieintresserade mycket att tänka på.

Vår mesta språkvårdare Mikael Reuter öppnade seminariet med att slå fast att det är viktigt att finlandssvenskan har gemensam norm med rikssvenskan, så att vår svenska inte blir till ett antal obegripliga rotvälskor, för att tala med Jens Berg, chefredaktör på Hufvudstadsbladet och tillika ständig konferencier, eller som det heter nuförtiden, moderator, för seminariet.

Att vi bör ha samma språknorm som rikssvenskarna kan vi hålla med om. Tyvärr har klyftan mellan de två språkvarianterna vidgats en hel del och skillnaderna mellan finlandssvenskt och rikssvenskt språkbruk är märkbara – i vissa sammanhang. Att det är finskan som påverkar och hotar vårt svenska språk behöver knappast påpekas, om än påverkan här i Österbotten inte är lika stark som i södra Finland.

Bland avvikelserna i finlandssvenska kan man nämna klassiska exempel som ”inkommande lördag” och ”före jag går ut”, ord som ”halare” och ”knäpptröja”.Hur ska man förhålla sig till ord och uttryck av den här typen? De två förstnämnda exemplen vill jag helst ändra till på lördag och innan jag går ut, medan de två senare orden kan godkännas med lite välvilja.

Gamla talspråksformer som ”husena”, ”barnena”, ”benena” förekommer mest i Nyland. Sådana plurala substantivformer kan jag tycka att t o m är charmiga och visar på det ålderdomliga drag som finlandssvenskan präglas av. Samma sak gäller vårt sätt att uttala, eller snarare inte uttala ändelsen –t i ord som ”huse”, ”take ”, ”simma” (huset, taket, simmat) och preteritumändelsen i regelbundna verb som ”diska”,  ”hoppa” i stället för diskade, hoppade som man så gott som alltid säger i Sverige.  ”Katten klättra opp på take”, säger vi; det är naturligt för oss att säga så och inte på något sätt felaktigt. Det är finlandssvenska.

Värre är det med de otympliga översättningarna från finska och överhuvudtaget konstiga, osvenska formuleringar som t ex ”situationshastighet” och ”händelseplats”. I en tidningsannons för ett känt varumärke kunde man läsa : ”Vi syr in ändorna på jultyger utan kostnad till och med 5.12.” Varje veneziansk afton flabbar vi åt texten på raketerna: ”Avlägsna dig från närheten!” På en påse torkad frukt står det att innehållet består bl a av ”jörguppar”.

Man kan skratta åt sådana grodor, men när de dyker opp allt oftare blir åtminstone jag irriterad, för att inte säga arg på att se mitt modersmål rådbråkat på detta sätt. Varför är det så svårt för annonsmakare och varutillverkare att be någon svenskspråkig om hjälp med språket? Bryr man sig inte? Tror man att man kan svenska? Eller är det ren och skär nonchalans?

Det behöver inte ens vara översättningar från finska, utan de felaktiga   formuleringarna statuerar exempel och gör så att det blir en sorts indirekt påverkan på vår svenska med osmidiga konstruktioner och oidiomatiska uttryck som följd. Vem vet, kanske de också bidrar till en bristande språkkänsla bland oss finlandssvenskar.

Andra vanliga fel som inte är specifikt finlandssvenska är missuppfattningar som ”en öppenhjärtlig intervju”, bör vara öppenhjärtig, ”priviligerad”, bör vara privilegierad (från privilegium) och i och för sig alldeles logiska talesätt som att ”man kan skratta sig lycklig” (skatta sig lycklig) eller som det heter här i trakten, att man får något ”på handeln”, dvs man får något på köpet. Det uttrycket heter egentligen att man får något på handen. Exemplen är legio. Här skulle jag kunna fortsätta räkna upp hur många som helst. Bara med exempel ur varuhusens och företagens vilda annonsflora kunde jag fylla många kolumner.

Ett exempel till. En bilfirma annonserar så här: ”Alla bil ackun -20%” ;lägg märke till särskrivningen, pluralformen och själva substantivet.

Jag undrar om en rikssvensk läsare skulle förstå vad det är som firman säljer med rabatt.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar